Fia - med knuff

igår va en riktigt jobbig dag. mycket tankar och rörigt. inatt har ja ialla fall sovit nogorlunda, så man e hyffs utvilad till jobbet om ett par timmar. lördagen närmar sig med stormsteg...me like!!

va hade vi för oss igår då? jo, ja jobbade som sagt...inte nått speciellt me d, sen ko ja hem, å då tog vi en promenix me zoran å nemo...störtskön liten kille :P hmm...sen packade vi in vedklyv och vinterdäck i min bil, susade till örsjö å dumpade vedklyven, vidare mot landet å dumpade vinterdäcken hos mamma å pappa. snackade lite skit me grannen/jobbarkompisen där hemma och sedan hem till stan igen. fick bli donken till mat, så nu måste ja laga nått att äta idag istället...typiskt. 

ja amelie, söta du...här kommer dina efterlängtade bilder :P

       
                                                                                                                                                                    
ONDSDAG

att en människa som vanligtvis e så full av energi och knappt kan sitta still två sekunder, helt plötsligt kan bli nästan apatisk. ja känner verkligen inte att jag orkar ta tag i någonting. jag känner mig som en sida i en bok. en helt blank å slät sida i en verkligt spännande bok. en sida som blev glömd i tryckeriet. en sida där halva upplösningen är berättad, men med ord som inte kan läsas.

mungiporna vill lixom inte stanna uppe…hur mycket ja än försöker att le, så vill d inte riktigt se naturligt ut! allting runtikring mig e hel lustigt…när någon pratar med mig låter d ungefär som att jag ligger med huvudet under vatten, (vilket aldrig skulle hända eftersom ja e dödsrädd för att ha huvudet under ytan) d låter som ett sorl av dunkla ord som är svåra att riktigt urskillja. ett enda långt ihållande mummel.

ja kunde inte tro att d skulle röra runt så mycket, och ja visste inte hur mycket som skulle bubbla upp till ytan. men ja vet ändå att om samma sak skulle hända nästa vecka igen, så skulle ja inte ens tveka på att göra samma sak igen. även om d inte gäller mig personligen, så känns d ändå lite som en upprättelse för mig att gå igenom detta igen.

den här gången ska ja slåss med näbbar och klor, för den här gången står ja inte ensam. den här gången står vi stolta, starka och målmedvetna! den här gången har vi övertaget och den här gången ska inte ondskan vinna.

ja har bara en sak att tillägga: jenny min älskade vän, jag vet vad du går igenom, och jag vet hur du mår. men jag tänker inte vika mig den här gången!!