dan före dopparedan...
..å allt ska vara lugn å skönt. eller, just d, kanske inte alls. ut i julstressen så klart. och som om inte d vore nog, halvfrisk, halvfebrig och små hängig skulle ja bara med. så typiskt mig. nåja. ja höll på att ångra mig d första ja gjorde. TRAUMA!!!
in till kalmar, johan skulle in till Kell & compani på baronen, så d smidigaste va ju så klart att parkera på taket. när vi kom ner till baronen, såg vi bilar som backade ner från taket, men vi tänkte att d nog bara var knasbollar...upp på taket, å körde ett varv. inga parkeringar, ner igen och runt på parkeringen nere utan att hitta någon parkeringsplats.
innan vi går vidare i historien måste ja bara berätta att ja gör verkligen ALLT för att undvika parkerings "hus" och hissar.
nåja, nästa vända upp på taket å ja, vad säger man...ska d hända någon så visst fan händer d MIG!!! johan tar satts å dundrar uppåt. PRECIS innan framdäcken hunnit över från backen till plan mark, tar d så klart STOP!!! där står vi. bilar backar å d e allmänt kaos. lungt än så länge. men när kaoset lugnat ner sig å vi ska fortsätta upp, SÅ KOMMER VI INGENSTANS!!! herre gud min skapare vilken panik ja får. å som om inte d vore nog kommer d ju så klart bilar bakom också...
hade d nu inte varit så att några personer sett d hela å kom för att putta på..så hade ja börjat lipa. skitlöjligt, ja vet, men va fan. tårarna brände bakom ögonlocken å hjärtat rusade så ja blev än mer yr i huvudet än ja redan var.
som ni förstår gick d ju så klart bra tillslut. men d tog ett bra tag innan fröken lugnat ner sig kan ja tala om...
dagens: ja lever :)
