fokus på johan
2010-12-06 / 22:29:56
ja, idag är det stora fokuset på min underbara johan. oavsett vad d handlar om kan man alltid lita på johan. han e verkligen en klippa. vår historia e ju lite galen och allt annat än väntad. okej att många av våra vänner tyckt att d vore bra, men d va verkligen inte va ja hade räknat med. lika bra att börja från början...
jag har ju kännt johan ganska länge egentligen, ja tror att ja gick första året på gymnasiet första gången vi pratade med varandra. det var i ett öltält under nybrobrinner. efter det vet ja faktiskt inte alls riktigt hur d bar sig att vi började umgås. ja vet att han körde väldigt ofta på mig när ja va ute å festade. alltid ställde han upp. d finns så många gånger som ja har vänt mig till johan för stöd, tröst och råd.
för att vara helt ärlig så hade vi, för några år sedan, en liten period som vi träffades lite, men ja va inte redo och var inte helt vänlig när ja ville avsluta d hela...ja minns inte att johan var som han är nu. mycket möjligt att d beror på att ja vid den tidpunkten behövde känna mig fri efter att ja hade varit alldeles för ner tryckt i förhållandet ja hade innan.
ja kände mig instängd och visste inte vem ja var eller vart ja ville. så här i efterhand förstår ja ju att johan ver den som hjälpte mig på fötter och ja behandlade honom grymt illa som "tack". tack och lov har vi (troligen han mer än jag) lämnat detta bakom oss. d trodde ja ju aldrig i min vildaste fantasi.
tiden gick å ja hade väl inte världens bästa förhållanden och d var nog egentligen bara jag som inte fattade hur illa d var. hur som. ja minns att ja var hemma i lägenheten en kväll, min dåvarande sambo var inte hemma å jag var helt förstård å tårarna rann. som en blixt från klar himmel, fick ja ett sms av johan. d va ett sånt där "skämt-sms" men ja minns att ja fick kramp i magen, hjärtklappning, migrän och andnöd av detta sms...
till saken hör att ja i detta förhållande inte riktigt fick hålla kontakten med mina killkompisar. och från ingen stans får ja ett sms från johan. d löd ungefär; googlade ditt namn och hittade lite utmanande bilder av dig på nätet, du borde kanske kolla upp det...
PANIK!!! när ja äntligen fick tag på honom och han hade lugnat ner mig och förklarat att det bara var på skoj, började ja lipa ännu mer om d va möjligt. sedan hördes vi inte på ett tag igen. sen minns ja att min älskade hund blev sjuk och ja skulle åka till veterinären med henne, så körde ja förbi johan då han stod å pratade me någon, och så pratade vi lite och sedan åkte ja vidare.
efter ytterligare ett tag utan kontakt ( kanske var veckor eller någon månad mellan gångerna) var ja ute å körde runt på måfå. d gör jag ofta när ja mår riktigt, riktigt dåligt, på något lustigt vis hamnade ja hemma hos johan. stannade och klev ur bilen. ja minns att tårarna rann redan innan ja hunnit fram till honom, men ja torkade snabbt bort dem. så klart, som han alltid gör, såg han ändå att något var galet.
ja minns att allt bara rann ur mig...alla känslor och allt missnöje. allt som va fel, mycket visste ja inte ens om att ja tyckte eller kände, d bara kom. som så många gånger förut frågar ja vad ja ska göra. johan tar mitt ansikte i sina händer å lyfter upp min haka och så tittar han mig i ögonen och säger; ja kan inte tala om vad du ska göra, jag är inte opartisk, men ja tror att du egentligen vet vad du vill och vad du behöver!
han e så vis min älskling. efter detta lilla samtal som egentligen bara var ja som vräkte ur mig galla, tog d dock inte så värst lång tid innan miraklet skedde. nu var d nog inte så mycket detta som var "orsaken" till uppbrottet, men d bidrog deffinitivt. efter en galen helg, på alla sätt och vis, hämtade jag andan hemma hos mamma och pappa.
och ännu en gång var han där, min underbara man, för att ge stöd, tröst och bara finnas till. i ärlighetens namn såg jag ingnenting som liknade pojkvänns material i honom. han var bara en underbar vän som aggerade stöttepelare. han erbjöd mig att "bo" hos honom tills ja hittat en egen lägenhet, och d känndes bra att han sällskap men endast av en vän. ofta var ja hos johan och d var bara så skönt. helt kravlöst, inga direkta måsten, inget tjat, inga negativa eller spydiga kommentarer.
ibland sov ja över och d va bara helt galet skönt att vakna utvilad och kunna koncentrera sig på sig själv. vi hade så roligt tillsammans. som två riktigt bra vänner. vi tittade på film. åt mat. pratade. skrattade. så plötsligt vaknade jag en morgon och kännde mig lustigt varm och lycklig i kroppen, jag log och vände mig om och slog upp ögonen. tittade på johan och innsåg...DAMN!!! JAG E KÄR!!!
d tog ett par dagar innan ja själv landat i insikten och ännu ett par dagar innan ja vågade tala om d för johan. d visad sig att han kände likadant. känslan stavas LYCKA. dock hade vi nog båda vår förra period (som slutade väldigt otrevligt) färskt i minnet och ingen vågade riktigt hoppas på att den andra verkligen var kär. men allt eftersom tiden gick så blev vi mer och mer säkra på varandra, och då kom johan med "nyheten" att han skulle åka till filipinerna i FYRA VECKOR!!! jo, tack för den passningen.
men d gick ju alldeles utmärkt, även om saknaden var bedrövlig och d känndes som att tiden stod still. men så äntligen kom han då hem, och då om någon gång var ja helt och hållet säker på att han var mannen för mig. johan var mitt livs kärlek och vi kommer leva ett långt och lyckligt liv tillsammans. och nu har d alltså gått ett helt år. ett år av total lycka. ett år av oändlig kärlek. och jag blir bara mer och mer kär, och mer och mer säker på att mitt val är rätt.
Dagens är fortfarande : ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ 1 ÅR MED MIN ALLDELES UNDERBARA, FANTASTISKA, ÄLSKADE, FINA POJKVÄN JOHAN LUNDGREN!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
jag har ju kännt johan ganska länge egentligen, ja tror att ja gick första året på gymnasiet första gången vi pratade med varandra. det var i ett öltält under nybrobrinner. efter det vet ja faktiskt inte alls riktigt hur d bar sig att vi började umgås. ja vet att han körde väldigt ofta på mig när ja va ute å festade. alltid ställde han upp. d finns så många gånger som ja har vänt mig till johan för stöd, tröst och råd.
för att vara helt ärlig så hade vi, för några år sedan, en liten period som vi träffades lite, men ja va inte redo och var inte helt vänlig när ja ville avsluta d hela...ja minns inte att johan var som han är nu. mycket möjligt att d beror på att ja vid den tidpunkten behövde känna mig fri efter att ja hade varit alldeles för ner tryckt i förhållandet ja hade innan.
ja kände mig instängd och visste inte vem ja var eller vart ja ville. så här i efterhand förstår ja ju att johan ver den som hjälpte mig på fötter och ja behandlade honom grymt illa som "tack". tack och lov har vi (troligen han mer än jag) lämnat detta bakom oss. d trodde ja ju aldrig i min vildaste fantasi.
tiden gick å ja hade väl inte världens bästa förhållanden och d var nog egentligen bara jag som inte fattade hur illa d var. hur som. ja minns att ja var hemma i lägenheten en kväll, min dåvarande sambo var inte hemma å jag var helt förstård å tårarna rann. som en blixt från klar himmel, fick ja ett sms av johan. d va ett sånt där "skämt-sms" men ja minns att ja fick kramp i magen, hjärtklappning, migrän och andnöd av detta sms...
till saken hör att ja i detta förhållande inte riktigt fick hålla kontakten med mina killkompisar. och från ingen stans får ja ett sms från johan. d löd ungefär; googlade ditt namn och hittade lite utmanande bilder av dig på nätet, du borde kanske kolla upp det...
PANIK!!! när ja äntligen fick tag på honom och han hade lugnat ner mig och förklarat att det bara var på skoj, började ja lipa ännu mer om d va möjligt. sedan hördes vi inte på ett tag igen. sen minns ja att min älskade hund blev sjuk och ja skulle åka till veterinären med henne, så körde ja förbi johan då han stod å pratade me någon, och så pratade vi lite och sedan åkte ja vidare.
efter ytterligare ett tag utan kontakt ( kanske var veckor eller någon månad mellan gångerna) var ja ute å körde runt på måfå. d gör jag ofta när ja mår riktigt, riktigt dåligt, på något lustigt vis hamnade ja hemma hos johan. stannade och klev ur bilen. ja minns att tårarna rann redan innan ja hunnit fram till honom, men ja torkade snabbt bort dem. så klart, som han alltid gör, såg han ändå att något var galet.
ja minns att allt bara rann ur mig...alla känslor och allt missnöje. allt som va fel, mycket visste ja inte ens om att ja tyckte eller kände, d bara kom. som så många gånger förut frågar ja vad ja ska göra. johan tar mitt ansikte i sina händer å lyfter upp min haka och så tittar han mig i ögonen och säger; ja kan inte tala om vad du ska göra, jag är inte opartisk, men ja tror att du egentligen vet vad du vill och vad du behöver!
han e så vis min älskling. efter detta lilla samtal som egentligen bara var ja som vräkte ur mig galla, tog d dock inte så värst lång tid innan miraklet skedde. nu var d nog inte så mycket detta som var "orsaken" till uppbrottet, men d bidrog deffinitivt. efter en galen helg, på alla sätt och vis, hämtade jag andan hemma hos mamma och pappa.
och ännu en gång var han där, min underbara man, för att ge stöd, tröst och bara finnas till. i ärlighetens namn såg jag ingnenting som liknade pojkvänns material i honom. han var bara en underbar vän som aggerade stöttepelare. han erbjöd mig att "bo" hos honom tills ja hittat en egen lägenhet, och d känndes bra att han sällskap men endast av en vän. ofta var ja hos johan och d var bara så skönt. helt kravlöst, inga direkta måsten, inget tjat, inga negativa eller spydiga kommentarer.
ibland sov ja över och d va bara helt galet skönt att vakna utvilad och kunna koncentrera sig på sig själv. vi hade så roligt tillsammans. som två riktigt bra vänner. vi tittade på film. åt mat. pratade. skrattade. så plötsligt vaknade jag en morgon och kännde mig lustigt varm och lycklig i kroppen, jag log och vände mig om och slog upp ögonen. tittade på johan och innsåg...DAMN!!! JAG E KÄR!!!
d tog ett par dagar innan ja själv landat i insikten och ännu ett par dagar innan ja vågade tala om d för johan. d visad sig att han kände likadant. känslan stavas LYCKA. dock hade vi nog båda vår förra period (som slutade väldigt otrevligt) färskt i minnet och ingen vågade riktigt hoppas på att den andra verkligen var kär. men allt eftersom tiden gick så blev vi mer och mer säkra på varandra, och då kom johan med "nyheten" att han skulle åka till filipinerna i FYRA VECKOR!!! jo, tack för den passningen.
men d gick ju alldeles utmärkt, även om saknaden var bedrövlig och d känndes som att tiden stod still. men så äntligen kom han då hem, och då om någon gång var ja helt och hållet säker på att han var mannen för mig. johan var mitt livs kärlek och vi kommer leva ett långt och lyckligt liv tillsammans. och nu har d alltså gått ett helt år. ett år av total lycka. ett år av oändlig kärlek. och jag blir bara mer och mer kär, och mer och mer säker på att mitt val är rätt.
Dagens är fortfarande : ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ 1 ÅR MED MIN ALLDELES UNDERBARA, FANTASTISKA, ÄLSKADE, FINA POJKVÄN JOHAN LUNDGREN!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Kommentarer!
Postat av: Petter Wåhlin
Frida du har verkligen hittat en toppenpöjk! Tror inte jag känner någon som är så ärlig och snäll som Johan! För hur många gånger har inte han räddat mig från stryk...? Vi har haft så jäkla roligt ihop(får snart styra upp nåt, va ju ett tag sen) Sen har jag precis för mig att jag med fick det där sms:et.. Önskar er all lycka till i framtiden och grattis!!!
