c'est la vie..
2010-06-17 / 22:23:05
tänkte vara lite djup idag, men ja kommer inte på något djupt att skriva om...d mesta runt mig nu är bara så underbart! just nu när ja skriver detta sitter ja ute, nedanför vår trapp i en mysig liten stol och njuter av den sista solen innan den försvinner bakom gårdshuset. d e nog här ja kommer tillbringa mycket tid på min semester. en semester som ja har längtat efter i ja vet inte hur många år.
jag har nog fortfarande inte riktigt begripit att ja faktiskt kommer att vara ledig fyra veckor i sommar. fyra hela veckor med allt va nu semester innehåller! min lilla "syster-yster" har fått en praktikplats på en frisörsallong i stan å ja e så jädrans glad för hennes skull :) d e precis va hon vill och d kommer bli toppen bra för oss alla, för gissa vem som kommer att få vara provdocka till fröken :) ja vem skulle d annars vara om inte jag !!!
ja har alltid sagt att ja inte trivs i stan, å att ja ALDRIG skulle bosätta mig i ett hus i stan. men här sitter ju nu som en helt vanlig "halv-svensson" å njuter av livet till fullo. okej, d e inte mitt hus på d sättet, men d e här ja bor å tro d eller ej, men ja känner mig hemma här. självklart har ja fortfarande drömmen om ett hus på landet, men ja känner inget behov av att uppfylla den drömmen riktigt än.
det finns ingenting som ja saknar och d finns ingen annan stans ja vill vara och d finns ingen annan än johan som ja vill vara med. han gör mig komplett. jag har en svag aning om att han e mitt livs kärlek. för som ja känner me honom kan ingenting mäta sig med. d e en helt otrolig upplevelse jag har för tillfället, å ja njuter verkligen av varje sekund tillsammans med honom.
d e full rulle runt omkring i stan just nu. skolorna har slutat och studenterna har verkligen firat och alltihopa väcker så glada minnen. men visst är d också så att man just i sånna där ögonblick också saknar sina klasskompisar och minns alla löften om att vi ALDRIG skulle tappa kontakten...hur många av dem pratar ja me idag? rätta mig om ja har fel, men ja tror inte direkt att ja pratar me EN ENDA av de personer ja gick tillsammans med i gymnasiet. visst att man hälsar om man springer på varandra, men ja har ingen regelbunden kontakt med någon. de flesta har barn, några har flyttat, vissa står fortfarande me en fot i tonåren och själv har ja precis börjat leva mitt liv. mitt liv så som JAG vill ha d!
för visst e d sånt här man drömmer om? en snäll kille som alltid ställer upp och som aldrig dömmer, förlöjligar, dumförklarar eller misshandlar en? visst e d det man önskar sig? först NU vid 27 års ålder kan ja säga att ett par av mina drömmar i livet har blivit sanning.
det är ganska mycket som inte blev som ja tänkt att d skulle bli. ja skulle ju jobba me barn i behov av särskillt stöd. ja pluggade på högskolan i tre och ett halvt år, för att jag skulle kunna ge dessa barn precis va de behövde...ja slet som ett djur för att komma dit där ja sedan insåg att ja inte kunde hjälpa på d viset ja ville, för att regler och normer som såg så vackert och perfekt ut på papper, i verkligheten inte alls tillämpades.
där trodde ja att allt var förgäves. men tänk att en utbildning för en sak kan ha sådan betydelse när d handlar om helt andra saker. ja har nämligen lika mycket nytta av mina högskole poäng i mitt jobb som ja trodde att ja skulle ha i skolans värld.
ja sitter här i min trädgård, ja för ja tycker att den e min då d e här ja bor, å inser att ja inom loppet av ett halvår lite drygt har uppfyllt 5 av min mål som ja satte upp lagom till att jag tog studenten år 2002 (?)
jag har en fast tjänst i min hemkommun! d betyder att ja har en fast och stadig ekonomi. ja bor i ett hus, ja kör min egen bil, ja har en man som ja delar allt med. nu fattas bara ringen och barnen sen e drömmen komplett :) och så svårt kan d väl inte vara att uppfylla de sista två målen i sinom tid :)
nu har solen gått ner, å myggen börjar bli lite väl kärvänliga, så nu fäller ja ihop datorn å myser me gubben min istället :)
dagens: kännslan av att faktiskt ha kommit så pass långt på så kort tid...fyra utav fem mål har ju faktiskt skett inom loppet av 6 månader :)
jag har nog fortfarande inte riktigt begripit att ja faktiskt kommer att vara ledig fyra veckor i sommar. fyra hela veckor med allt va nu semester innehåller! min lilla "syster-yster" har fått en praktikplats på en frisörsallong i stan å ja e så jädrans glad för hennes skull :) d e precis va hon vill och d kommer bli toppen bra för oss alla, för gissa vem som kommer att få vara provdocka till fröken :) ja vem skulle d annars vara om inte jag !!!
ja har alltid sagt att ja inte trivs i stan, å att ja ALDRIG skulle bosätta mig i ett hus i stan. men här sitter ju nu som en helt vanlig "halv-svensson" å njuter av livet till fullo. okej, d e inte mitt hus på d sättet, men d e här ja bor å tro d eller ej, men ja känner mig hemma här. självklart har ja fortfarande drömmen om ett hus på landet, men ja känner inget behov av att uppfylla den drömmen riktigt än.
det finns ingenting som ja saknar och d finns ingen annan stans ja vill vara och d finns ingen annan än johan som ja vill vara med. han gör mig komplett. jag har en svag aning om att han e mitt livs kärlek. för som ja känner me honom kan ingenting mäta sig med. d e en helt otrolig upplevelse jag har för tillfället, å ja njuter verkligen av varje sekund tillsammans med honom.
d e full rulle runt omkring i stan just nu. skolorna har slutat och studenterna har verkligen firat och alltihopa väcker så glada minnen. men visst är d också så att man just i sånna där ögonblick också saknar sina klasskompisar och minns alla löften om att vi ALDRIG skulle tappa kontakten...hur många av dem pratar ja me idag? rätta mig om ja har fel, men ja tror inte direkt att ja pratar me EN ENDA av de personer ja gick tillsammans med i gymnasiet. visst att man hälsar om man springer på varandra, men ja har ingen regelbunden kontakt med någon. de flesta har barn, några har flyttat, vissa står fortfarande me en fot i tonåren och själv har ja precis börjat leva mitt liv. mitt liv så som JAG vill ha d!
för visst e d sånt här man drömmer om? en snäll kille som alltid ställer upp och som aldrig dömmer, förlöjligar, dumförklarar eller misshandlar en? visst e d det man önskar sig? först NU vid 27 års ålder kan ja säga att ett par av mina drömmar i livet har blivit sanning.
det är ganska mycket som inte blev som ja tänkt att d skulle bli. ja skulle ju jobba me barn i behov av särskillt stöd. ja pluggade på högskolan i tre och ett halvt år, för att jag skulle kunna ge dessa barn precis va de behövde...ja slet som ett djur för att komma dit där ja sedan insåg att ja inte kunde hjälpa på d viset ja ville, för att regler och normer som såg så vackert och perfekt ut på papper, i verkligheten inte alls tillämpades.
där trodde ja att allt var förgäves. men tänk att en utbildning för en sak kan ha sådan betydelse när d handlar om helt andra saker. ja har nämligen lika mycket nytta av mina högskole poäng i mitt jobb som ja trodde att ja skulle ha i skolans värld.
ja sitter här i min trädgård, ja för ja tycker att den e min då d e här ja bor, å inser att ja inom loppet av ett halvår lite drygt har uppfyllt 5 av min mål som ja satte upp lagom till att jag tog studenten år 2002 (?)
jag har en fast tjänst i min hemkommun! d betyder att ja har en fast och stadig ekonomi. ja bor i ett hus, ja kör min egen bil, ja har en man som ja delar allt med. nu fattas bara ringen och barnen sen e drömmen komplett :) och så svårt kan d väl inte vara att uppfylla de sista två målen i sinom tid :)
nu har solen gått ner, å myggen börjar bli lite väl kärvänliga, så nu fäller ja ihop datorn å myser me gubben min istället :)
dagens: kännslan av att faktiskt ha kommit så pass långt på så kort tid...fyra utav fem mål har ju faktiskt skett inom loppet av 6 månader :)
Kommentarer!
