född med en silversked i munnen...
när man är liten och går i skolan tror man att vuxenlivet är så enkelt. man skaffar sig ett jobb, jobar fem dagar i veckan, får massa pengar för slitet som man kan göra roliga saker för, man hittar en kille som man gifter sig me och bildar familj och sen lever man bara så tills man dör...
verkligeheten ser inte riktigt ut som en femåring ser den. när ja va fem skulle ja bli prinsessa. vilken femåring vill inte d? men ja va verkligen säker på att ja skulle bli prinsessa. ja lärde mig skriva å läsa ganska tidigt, så ja skrev faktiskt brev til kungen där ja förklarade varför ja skulle passa bra som prinsessa. ja skrev bland annat att ja va väldigt bra på att vara glad och vinka till folk. (som drottningen gör) ja älskade allt (å gör fortfarande) som hade med hästar att göra. å d passade ju bra eftersom prinsessorna red å man ofta åkte häst och vagn. ja tyckte också VÄLDIGT mycket om att ha klännigar me massa glitter å volanger på, precis som prinsessorna hade. å dessutom skulle d ju vara så otroligt roligt att bo i ett slott. bada lite i vallgraven kanske, å springa runt e en jättestor trädgård med massa fina blommor som luktade gott. å så va d ju d där me att prinsessor får äta PRECIS va de vill...ibland kanske de till och med fick bara efterrätt...passade mig perfekt.
dessutom sa ju alltid mamma att ja skulle ha allting serverat på silverfat och att ja va född med en silversked i munnen...snacka om att vara född till prinsesa!
nu blev d ju inte RIKTIGT som ja hade planerat då! men d e baskemig inte långt ifrån...
okej att vi inte har någon vallgrav, men tydligen så badade ju inte prinsessorna där ändå, så d gör ju inget...men vi har ialla fall en häck :) precis som törnrosa...å vi har en kakelugn, precis som askungen...dock behöver ja inte plocka ärtor ur askan :) å framför allt så har ja fått min prins. han som räddar mig från drakar och kysser liv i mig när ja ätit förgiftade äpplen eller stuckit mig på en spinnrock.
så för att dra en slutsatts, en femårings verklighet kanske inte e SÅ långt ifrån en vuxens verklighet om man tänker efter ?
