Fia - med knuff

jag har en enorm längtan i kroppen. hela jag vill så väldigt gärna. ja vet bara inte hur ja ska lyckas, hur e bäst att gå till väga? när har jag störst chans att lyckas? hur kommer d kännas när d händer? hur kommer jag förändras? hur kommer omgivningen ta d? kommer det att fungera som jag vill att d ska fungera? kommer ja verkligen att gilla förändringen?

ja vet att man inte ska hoppas för mycket, för då händer d aldrig. så fungerar ödet tror ja. så egentligen skulle ja bara intata mig själv att d aldrig kommer att inträtta, men d går verkligen inte. ja vet verkligen inte hur ja ska göra. vad ska man fokusera på? hur ska ja kunna veta när tillfället kommer? ja har ju lixom lite annat att göra här i livet också.

varför ska allting vara så komplicerat? varför kan man inte bara bestämma en sak och så blir d så sen. tänk om man kunde få d i julklapp bara...så enkelt. men ja tror inte d blir så bra att önska sig det i julklapp. d kan bli lite knasigt då.

d vore enkelt att önska sig saker man kan köpa, d e inte lätt att ge någon en dröm. ja kan tyvärr inte ge min mamma en fast tjänst i julklapp. ja kan inte ge min syster ett jobb i julklapp. ja kan inte ge min farmor och farfar evigt liv i julklapp. men oj va ja önskar att ja kunde.

så. hur ska ja då lyckas uppfylla min stora önskan? ja, jag har verkligen inte en aning. men hur eller hur så kommer d ske om det är ödets väg för mig...