Fia - med knuff

...den där superhelgen som ja hoppades på. nåja. d blev ju INTE som ja planerat, men d blir super bra ändå! I morgon ska ja hem till världens underbaraste jenny! som ja längtar. d va så länge sen ja träffade henne, å då bor vi ändå i samma "stad". haha, så tokigt d kan va.

dagen har varit bra måste ja säga. vi kommer mer och mer in i arbetet och det nya schemat å insattserna och gruppen verkar fungera riktigt bra. inga större hinder har tillstött...än så länge ska ja väl säga :P

blev sjukt nervös för hur ja kommer se ut i mina glasögon nyss. när ja prövade dem i butiken, tyckte ja ändå att d såg hyfsat ut, men nu e ja tveksam. kanske var ja som vanligt för snabb och impulsiv? usch! tänk om ja ser lika fånig ut i de nya som ja gör i de gamla? nä, fy va ont i magen ja har...låter jättefånigt, men ja e jätte orolig att johan ska tycka ja ser dum å fånig ut...livrädd för att han ska tycka mindre om mig ifall ja ser ful ut i glasögonen..

begriper väl att d förmodligen inte spelar någon roll och att ja troligen inte ser så korkad ut som ja tror, men den där klumpen i magen maler å maler ändå...usch å fy.

mitt löshår vill heller inte komma fram. ja undrar var f--n ja gömt d? helt borta, å ja har verkligen letat i varje skrymsle och varje vrå. det finns inte! ja kan bli så arg å besviken på mig själv och varje gång ja slarvar bort någonting, så LOVAR JAG DYRT OCH HELIGT mig själv att verkligen skärpa mig och hålla ordning på mig å mitt. men ja kan verkligen (uppenbarligen) aldrig någonsin hålla detta. så om någon, vem som hellst, har ett bra tipps på hur ja ska lösa mitt ständiga bortslarvande...SNÄLLA SKRIV EN KOMMENTAR å hjälp mig med mitt hopplösa jag.

nog tjatat om mig nu då! tänkte tjata lite om min älskade älskade man istället.

d e nog ingen som känner mig, eller som läser min blogg som missat att han e, på riktigt, d bästa som kunde hända mig. utan konstigheter å utan press kan jag vara mig själv på ett sätt som ja inte ens visste att ja kunde. kan faktiskt tycka att ja e riktigt rolig å trevlig ibland :P haha.

d e svårt att sätta ord på känslan han ger mig varje dag, morgon och kväll. denna otroliga glädje jag upplever varje dag med honom är bortom mitt förstånd. att verkligen få känna sig omtyckt och värdig är ingenting ja e bortskämd med. det är lite omvänt att inte behöva göra massa saker för att ( i bästa fall) bli uppskattad.

sättet han tittar på mig är obeskrivligt. han SER mig och han verkar tycka om d me :) hela mitt liv e helt galet underbart! nu blir d tydligen film- och soffmys med hjärtat mitt, så ja får väl fortsätta att ösa beröm och lovorda min man i morgon :)

dagens: så klart min johan :)