Fia - med knuff

d här blir ett knivigt inlägg. biologiskt har jag en bror och en syster, så ja borde väl bara skriva om dem, men psykologiskt har jag två bröder och tre systrar. för att göra en lång och invecklad historia kort och lättförstålig; ja e inte adopterad, halvsyskon eller fosterbarn hos någon utan när ja var liten hade ja en bästis som ja alltid lekte med. alltid. oftast var vi hemma hos henne och vi lekte alltid samma lekar. jag blev lixom bara en i familjen tillslut, så vi säger att vi är "syskon" fast vi egentligen inte är det. men d känns så. vi bråkar och skäller på varandra, men när d verkligen gäller så vet vi var vi har varandra. precis som med mina riktiga syskon.

ja går väl i ålder för att göra d enkelt för mig. äldst är jag.

ett år efter mig kommer min bonussyster sofie.



hon är nästan lite läskigt lik mig i sin personlighet. hon kan vara grymt envis, en riktig "pain in the ass", tjurig som få. ibland bli ja mer eller mindre galen på människar och vill aldrig mer se henne. tack å lov är detta väldigt sällsynt för oftast är hon snäll och omtänksam. lyhörd och förstående. minnst lika påhittig som jag och precis lika galen :) och sen vet ja ju att hon troligen tycker precis lika "illa" och gott om mig, för som sagt, hon e skrämmande lik min personlighet. men dessa dagar e väldigt få, och går över på två minuter. vi gör d mesta tillsammans. vi har ungefär samma intressen och vi e helt enkelt som ler och långhalm. d är, har alltid varit och kommer alltid vara vi mot världen. hon sjunger och spexar, aningen bättre och oftare än jag, men ja e henne hack i häl tror ja.

ett år efter det kommer min lillebror linus.



han är min riktiga lillebror och han är en riktig slarver men också ganska lat, förutom när d e nått han verkligen gillar och vill. då e han värre än en arbetsmyra. han e grym på att teckna och skapa. uppfinningsrik och problemlösare och alltid ,alltid berädd att ställa upp när det är något. ja skulle inte säga att vi har så där bra kontakt, men d gör inte så mycket för vi vet var vi har varandra och skulle man behöva något, e d bara att ringa. han har mestadels varit som en storebror till mig, och plockat upp skärvorna när ja gått sönder. han vet kanske lite för mycket om va ja gått igenom, på gott och ont. vi har en väldigt speciell relation, som ingen begriper sig på. kanske inte en vi.

här efter kommer nästa bonussyster hanna.



den stackars lilla hanna fick alltid snällt ställa upp och leka med sofie och mig när vi var små. hon har nu blivit vuxen hon som alla vi andra. han bor och jobbar på öland så henne ser man inte så mycket längre tyvärr. men hon fick väl nog av oss när vi var små kan ja tänka :) hon är sin egen och trivs med detta, och om hanna är glad så är vi alla glade med henne.

nästa i skaran är min lilla bonusbror, som för att göra saken ännu mera komplicerad, också heter linus.



han är tankspridd och tar ibland saker för givet. han vet vad han vill men vet inte hur han ska ta sig dit. han har inte världens bästa självförtroende tyvärr, han borde ha mer av den varan. han e sjukt bra på dans och sång. han är mycket vuxnare och mognare än vad han själv vill innse. kapasiteten finns, d e bara frågan om när han inser att kan har den.

sist men mest älskad av alla kommer min absoluta favorit syster. lilla lovisa.



fast hon e ju inte så liten längre. hela 20 år och vacker, smart och otroligt begåvad. lillan är och har alltid varit mitt lilla  ♥. hon har fått vara med om d mesta stackaren, fastbunden i en dockvagn, instängd i garderober, glömd i bilen, ja jag vet inte allt va lillan fått stå ut med. loppan är naturnära, är fantastisk med kameran i handen, har otroligt tålamod och är så gott som alltid lugn som en bunke fil. det finns inte mycket som kan stressa upp henne. hon är otroligt vis och världsvan. lovis är ett riktigt naturbarn. ja skulle inte bli förvånad om hon kunde prata med djur och växter, för hon e makalöst bra på djur och natur.