♥ Dag 5 – Min kärlek.
2011-01-05 / 10:11:58
om ja upplevde min första kärlek när jag var 8 år, så tog det nästan 20 år till innan ja hittade mitt livs kärlek. eller egentligen tog d cirkus 8 år innan ja träffade honom, men just då fattade ja inte att det var honom ja skulle älska så hjärtat värker. inte han heller kan ja tro. vi har en ganske lång historia johan och jag. vår historia började för länge sedan i ett öltält på torget i nybro. det var under nybro brinner vi såg och pratade med varandra första gången.
under flera, flera år innan vi faktiskt började umgås. ja minns faktiskt inte riktigt hur eller varför vi började umgås men vi startade vår vänskap på hojjen. under våra turer på hojjen lärde vi känna varandra utan och innan. jag tänker inte gå in på datum, specifika händelser, platser eller någonting, för d tycker ja e alldeles för privat, men ja minns att ja kännde mig levande på motorcyklen och framför allt fri. väldigt, väldigt fri. ja började nog faktiskt hitta lite av mig själv med johans hjälp.
den varma och innerliga vänskapen mellan oss började sakta men säkert förvandlas till någonting helt annat. det resuterade i att allt blev jätte intensivt och alldeles för mycket för mig. alldeles för mycket bubblade upp till ytan, alla mäjliga kännslor och tankar och funderingar. många funderingar kring rätt och fel. att följa hjärtat eller hjärnan. hela jag var i totalt kaos och jag avslutade det hela på ett väldigt elakt sätt.
trotts detta fanns han hela tiden kvar. ja vile verkligen inte alls vara kär i honom, utan tyckte att det var alldeles lagom att bara ha honom som kompis. därför "bröt" vi och gick tillbaka till d stadiet när vi pratade när vi sågs, men ingenting mer. tiden gick och allteftersom tappade ja kontrollen över mig själv och mitt liv. hade lite för många "förbud" och slutade helt att prata med samtliga vänner av d manliga könet, just för att slippa alla gräl. sen vet vi ju alla vad som hände 2009, och 2010, som verkligen blev vårt år. ingen har någonsin fått mig att känna så här. jag känner mig trygg, stark, självsäker, älskad, värdig, tillräcklig, vacker, självständig och samtidigt omhändertagen och omhuldad.
det finns inte en tvekan om att johan verkligen är mannen för mig. johan lockar fram det bästa i mig, utan att trycka undan det som inte är lika bra. han älskar mig för mina positiva sidor, men också med mina mindre perfekta sidor, vilket kanske inte alltid e så roligt, men samtidigt gör d ju oss så mycket starkare och mer sammansvettsade. det är johan och jag mot världen :) nu och för alltid.
under flera, flera år innan vi faktiskt började umgås. ja minns faktiskt inte riktigt hur eller varför vi började umgås men vi startade vår vänskap på hojjen. under våra turer på hojjen lärde vi känna varandra utan och innan. jag tänker inte gå in på datum, specifika händelser, platser eller någonting, för d tycker ja e alldeles för privat, men ja minns att ja kännde mig levande på motorcyklen och framför allt fri. väldigt, väldigt fri. ja började nog faktiskt hitta lite av mig själv med johans hjälp.
den varma och innerliga vänskapen mellan oss började sakta men säkert förvandlas till någonting helt annat. det resuterade i att allt blev jätte intensivt och alldeles för mycket för mig. alldeles för mycket bubblade upp till ytan, alla mäjliga kännslor och tankar och funderingar. många funderingar kring rätt och fel. att följa hjärtat eller hjärnan. hela jag var i totalt kaos och jag avslutade det hela på ett väldigt elakt sätt.
trotts detta fanns han hela tiden kvar. ja vile verkligen inte alls vara kär i honom, utan tyckte att det var alldeles lagom att bara ha honom som kompis. därför "bröt" vi och gick tillbaka till d stadiet när vi pratade när vi sågs, men ingenting mer. tiden gick och allteftersom tappade ja kontrollen över mig själv och mitt liv. hade lite för många "förbud" och slutade helt att prata med samtliga vänner av d manliga könet, just för att slippa alla gräl. sen vet vi ju alla vad som hände 2009, och 2010, som verkligen blev vårt år. ingen har någonsin fått mig att känna så här. jag känner mig trygg, stark, självsäker, älskad, värdig, tillräcklig, vacker, självständig och samtidigt omhändertagen och omhuldad.
det finns inte en tvekan om att johan verkligen är mannen för mig. johan lockar fram det bästa i mig, utan att trycka undan det som inte är lika bra. han älskar mig för mina positiva sidor, men också med mina mindre perfekta sidor, vilket kanske inte alltid e så roligt, men samtidigt gör d ju oss så mycket starkare och mer sammansvettsade. det är johan och jag mot världen :) nu och för alltid.
Kommentarer!
